A till Ö om..

..varför HBO är den tokgrymmaste producenten av tv-serier någonsin:

Alan Ball – för att han skapat Six Feet Under, min första HBO-craving.

Baltimore – för att staden skildras så bra i The Wire att man utvecklar kärlekskänslor till den trots att man inte varit där.

Clarie Fisher – för att denna underbar dotter i Six Feet Under-familjen Fisher är en av få lyckade skildringar i tv-världen av hur människolivet funkar runt sexton.

D’Angelo Barksdale – för att han är sjukt läcker i första säsongen av The Wire.

Edie Falco – för att hon gör ett skrämmande bra porträtt av maffians first lady Carmela Soprano i The Sopranos.

Frances Conroy – för att hon gör ett lika skrämmande bra porträtt av underbara, oberäkneliga, knasiga och smågalna Ruth Fisher i Six Feet Under.

Geniala David Simon – för att han skapat inte bara HBO-serien The Wire utan också en annan rå och vacker skildring av Baltimore, Homicide: Life on the Street.

Helsköna Bubbles – för att han är en oslagbar snubbe på Baltimores gator i The Wire.

Idris Elba – för att han ger oss Stringer Bell, en av de mest intressanta gangsters i tv-historien.

Junior Soprano – för att han är en oknäckbar maffioso-farfar som rockar.

Keith Charles – för att han skulle få mig att konvertera till bög rakt av om det bara gick.

Lester Freamon – för att det med all säkerhet inte finns någon smartare och skönare polis out there. Och för att han är grym på att montera dockhusmöbler.

Meadow och AJ – för att de helt enkelt ÄR maffiakids.

Nate Fisher – för att han är en skön typ under de första Six Feet Under-säsongerna. Och trots att han blir en idiot under den sista.

Omar Little – för att han är den skönaste gangstern någonsin.

Paulie – för att han är Paulie. För hans frisyr, hans skor, hans mimik, hans gester, hans guldsmycken, hans gång, hans paranoia, hans träningsoveraller. Och när han traskar runt i snön utan sko tillsammans med Christopher i det kanske allra bästa Sopranosavsnittet, Pine Barrens.

Queer – för David och Keith, Claires gayvännina Edie i säsong fyra, Vito Spatafore och hur han blir förförd över en servering Jimmy Cakes av en pannkaksstekande motorcykelsnubbe, för übercoola Kima i The Wire, och förstås Carries ursöta gayvän Stanford Blatch i Sex and the City.

Rico – för att han är en så klockren äkta karaktär och för att han är oslagbar på att styla lik.

Steve van Zandt – för att han gör sitt livs bedrift då han ger oss underbara Silvio Dante. Och så spelar han ju schysst bakom Brucan förstås.

Tony Soprano – för att historien om hans liv gett ytterligare mening till mitt liv. Yep. The Sopranos visar att sjukt bra artificiellt liv absolut kan göra det verkliga livet en smula bättre, skönare och mer intressant.

Underbara Drea de Matteo – för att hennes Adriana är perfekt maffiachick ut i fingerspetsarna.

Vinjetterna – för att musiken som leder oss in i Six Feet Under, The Wire och The Sopranos värld är ruggigt bra. Och på tal om musik, favoriterna Jethro Tull spelas i inte mindre än två HBO-avsnitt. I en The Sopranos-episod kommer Tony ner i köket gnolandes på Fat Man, och Bouree dyker upp i en Six Feet Under-scen mellan Ruth och Hiram.

X rimmar på Sex. Sex in the City – för att serien fortfarande, efter att sisådär tre-fyra genomtittningar av varje avsnitt – de sänds ju hela tiden på alla möjliga tider och kanaler – är grymt underhållande. Det bästa med Sex in the City är nog den välskrivna och smarta dialogen som gör att serien håller att se om igen.

You! Proposition Joe förstås – för hans stencoola uppsyn.

Zonen Hamsterdam – för att det är sjukt få ord som börjar på Z och bokstaven får därför representera Hamsterdam, frizonen som införs av major Colvin i säsong tre av The Wire.

Åttiosex – för att det sista, åttiosjätte avsnittet av The Sopranos var ruggigt, ruggigt bra. Och för att David Chase inte tog död på T utan lät oss göra det själva, om vi ville.

Älskade familjen Chenowith – för att de är sjukt dysfunktionella, egotrippade, weirda och alldeles, alldeles underbara; coola Brenda, galna Billy, verkligen galna Margaret och Bernard.

Ömhet – för att varje karaktär och dess öde, varje stad, gata och stadsdel, varje övergripande liksom pyttelilla story – varje fragment av dessa konstverk skapats med en ömhet som gör att de alla har en plats i mitt hjärta.

Andra bloggare om HBO, Six Feet Under, The Sopranos, The Wire, Sex and the City